Enligt mitt välutvecklade lokalsinne är jag i någonstans i Halland. Med en eventuell reservation för det kan jag åtminstone konstatera att jag är på väg norrut om jag har gått på rätt buss.
Jag hade ett kunskapsprov och tyckte att en belöning fanns i att få hemlagad mat. Det finns hemma. Under tiden jag är på väg, äter jag mest muffins.
Det bästa med en klass på 250 personer är att man har många lustiga personligheter att upptäcka. Dagens upptäckt fanns i en kille som utgör plugghäststereotypen.
Tänk märkeströja, medveten solbränna, ett ständigt arrogant leende och svällande muskler. Vänd det till motsatsen och vi har dagens kille i ett nötskal. Vattenkammat hår med en Stig-Helmerlock i mitten på huvudet som försökt tämjas men som mest blivit delad på mitten. Byxor av nyansen beige. Alltid en bok i handen och en iver att få diskutera en specifik metodologi använd för att skriva en rapport om kommunalpolitikens inverkan på vägarbete för 42 år sedan. Den killen har jag i min klass.
Tänk den klassiska brat-tjejen. En direktimporterad stockholmstjej vars största saknad förmodligen består i att inte ha pappas VISA-kort i plånboken. Den tjejen har jag i min klass.
Tänk den militanta vegetarianen som inte har handlat en enda kommersiell vara de senaste tolv åren, utan tillverkar allt själv i sina egna blomsterkrukor. Den människan går inte i min klass.
Men annars tror jag att Gud har hittat den perfekta stereotypen av alla sorter och placerat dem i min klass. Tycker jag inte om att studera programmet kan jag alltid ägna mig åt att studera de andra som studerar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar